Oförklarig

Frustrerad Storebror:
-Åh Lilleman! Du är så oförklarig!

Hjärtegull

Ville bara berätta att idag är Lilleman mitt hjärtegull igen! Som han brukar vara när han inte är trött eller har lågt blodsocker eller har nått tråkigt framför sig.
Man skulle ha en timer på honom...som startar kl 7 och släcker ner kl 18 eller så.
♥

Diagnoskriterierna, som de ser ut hos oss

När vi i våras fick diagnosen fick vi inte så mkt info egentligen. Sommarlovet stod inför dörren. I augusti hade jag lyckas formulera lite frågor och bad om ett möte på hab. Det fick jag såklart och där bad jag dem gå igenom varje steg i diagnoskriterierna och vilka de sett hos Lilleman. Jämför gärna med de mer korrekta formuleringarna här.

Så här kommer det. Autism a la Lilleman:
+har han - har han inte

1. Om social interaktion. 2 av dessa 4 ska uppfyllas.
+ använder inte ofta gester/mimik/ansiktsuttryck/ögonkontakt. (Detta är knepigt, för det är stor skillnad på hur han interagerar hemma och med främlingar. Med barn och vuxna)
+ oförmåga att etablera kamratrelationer på samma sätt som jämnåriga
- brist på att visa spontan glädje/dela glädje. (Tveksamt om han visar denna brist)
+visar brist på emotionell ömsesidighet

2. Om kommunikation. 1 av dessa 4 ska uppfyllas.
+ Försenad talutveckling (kändes inte som ett stort problem, men visst, det var mest vi som förstod vad han sa)
+ nedsatt förmåga att inleda och upprätthålla samtal med andra
- stereotypt tal och upprepningar
+ brist på spontan låtsaslek/härmning (här var vi osäkra)

3. Om beteenden och intressen. 1 av dessa 4 ska uppfyllas.
+ Fixering av intressen (här är vi osäkra, eftersom fixeringen är data och tvspel, som många även utan autism har. Men han har helt klart begränsade intressen)
+/- oflexibla ritualer (inga klassiska, men ingen kan påstå att han är flexibel)
+ upprepande motoriska manér, el sk stim. ( här är han textbook med sina studsanden och flaxanden)
-enträgen facination av detaljer/delar av nått

Ja...nu vet vi.

Berg och dalbana

Att leva med Lilleman är verkligen en känslomässig berg och dalbana. Jag älskar honom så mycket och jag vill honom så väl. Och han kan ge mig de mest underbara kramar...som värmer i hela kroppen. Han kan stråla som en sol och han säger så många roliga och tänkvärda saker. För att inte tala om hans ögon...stora och runda och djupa som brunnar.
Han sårar mig även riktigt riktigt mycket...ofta. Tänk dig att nån du älskar vräker ur sig saker som gör dig ledsen. Fast han gör det inte därför...utan för att han själv är arg, ledsen och frustrerad. Och försöker du förklara hur detta får dig att känna så blir han bara mer medveten om sin egen otillräklighet, sin autism och börjar säga saker om sig själv som får dig att grina inombord.
Kasten är tvära. Du kan ha en underbar stund, till och med börja hoppas på nått fånigt sätt...att det ska vara så här en stund. Sen utan att du hann med neggar han ur totalt. Allt är skit. Allt är svart. Och det deklareras med en genomträngande gnällig ton och en arg kropp. Det finns inget förnuft.
Älskade lilla unge... du tar ibland all min energi, du får mitt hjärta att blöda när du kämpar med dig själv. Ibland driver du mig till vansinne och jag tappar kontrollen och ibland vill jag bara kunna trolla så allt blir bra. Men jag kan ju inte det....
Man får bryta ihop ibland...både du och jag. Oftast går det bra att plocka upp bitarna efter ett tag och gå vidare, när känslostormarna ebbat ut hos oss båda.

Ok...detta var extremt rörigt. Men varför inte. Så är det ibland.