Dagens citat från Lilleman:
-Jag önskar jag hade 2000 mammor som var lika snälla som du
tisdag 10 mars 2009
söndag 8 mars 2009
Frustrationens röst
Veckan har vart långsamt uttröttande och frustrerande. Lilleman har inte haft några stora utbrott som han kan ha ibland...men han har nästan hela tiden vart på ett uruselt humör. Och är Lilleman på uselt hurmör så blir snart alla andra det med.
Att timme ut och timme in lyssna på hans skrikande gnäll och hans grova förolämpningar tar på krafterna. En normal unge hade jag kunnat "uppfostra" i sådana här lägen. Men erfarenheten säger mig att det är lönlöst med Lilleman. All form av diciplinära åtgärder gör allt mycket värre när han är så här.
Ingenting duger, allt är skit, han vill dö, vi ska dö. Han önskar han inte var född, det är djävlar och skit och hatar och allt annat kan kan komma på för att släppa ut sin frustration.
Det är tröttsamt. Jag har ett minfält i mitt hem. Jag blir less på att vakta varje ord, planera varje aktivitet så den kanske kanske kommer kunna genomföras utan utbrott.
Jag vet att han beteer sig så här för att han mår dåligt, men det gör det knappast bättre.
Att timme ut och timme in lyssna på hans skrikande gnäll och hans grova förolämpningar tar på krafterna. En normal unge hade jag kunnat "uppfostra" i sådana här lägen. Men erfarenheten säger mig att det är lönlöst med Lilleman. All form av diciplinära åtgärder gör allt mycket värre när han är så här.
Ingenting duger, allt är skit, han vill dö, vi ska dö. Han önskar han inte var född, det är djävlar och skit och hatar och allt annat kan kan komma på för att släppa ut sin frustration.
Det är tröttsamt. Jag har ett minfält i mitt hem. Jag blir less på att vakta varje ord, planera varje aktivitet så den kanske kanske kommer kunna genomföras utan utbrott.
Jag vet att han beteer sig så här för att han mår dåligt, men det gör det knappast bättre.
fredag 6 mars 2009
Kompisar
Just nu hände något märkligt. Eller inte märkligt kanske, men det har inte hänt just med Lilleman förut. Vi hade ett förtroligt samtal om kompisar. Han lyssnad. Han pratade! Han uttryckte för första gången att han ville ha en kompis!
Tydligen är det något som heter kompisveckan denna vecka i skolan. I Lillemans klass har de ordnat det så att alla har en hemlig kompis man ska uppmärksamma lite extra i hemlighet. Idag är det sista dagen och Lilleman ville ha hjälp av mig. Han har inte vågat göra nått för sin hemliga kompis. Dels vet han inte rent konkret vad man kan göra och dels är han rädd för att röja sig...för regeln var ju att vara hemlig. Lilleman är ganska noga med regler i skolan tror jag. Tyvärr är det ju lite sent, idag kommer man avslöja kompisarna och jag misstänker starkt att de ska redovisa på nått sätt vad de gjort för hemliga saker. Detta kommer bli jobbigt för Lilleman gissar jag tyvärr.
Han sa nu på morgonen att han önskar att han hade en bättre kompis, en ohemlig en. Det blir förståss sånt där hjärteknip i mig igen. Jag har på nått vis intalat mig att Lilleman inte vill ha mer kompiskontakt. Att han är nöjd med att leka själv. Det är ju dumt...självklart vill han ha en kompis!!!
Nu måsta jag läsa på om sociala berättelser så vi kan börja träna här hemma på socialt samspel! Undrar om man kan ringa hab om det...fast man inte vart i kontakt med dem förut....
Måste vara lägga till vilken söt slutsats han själv just kom fram till...
- Man kan ju kanske vara snäll och trevlig nångång i ettan istället.
Tydligen är det något som heter kompisveckan denna vecka i skolan. I Lillemans klass har de ordnat det så att alla har en hemlig kompis man ska uppmärksamma lite extra i hemlighet. Idag är det sista dagen och Lilleman ville ha hjälp av mig. Han har inte vågat göra nått för sin hemliga kompis. Dels vet han inte rent konkret vad man kan göra och dels är han rädd för att röja sig...för regeln var ju att vara hemlig. Lilleman är ganska noga med regler i skolan tror jag. Tyvärr är det ju lite sent, idag kommer man avslöja kompisarna och jag misstänker starkt att de ska redovisa på nått sätt vad de gjort för hemliga saker. Detta kommer bli jobbigt för Lilleman gissar jag tyvärr.
Han sa nu på morgonen att han önskar att han hade en bättre kompis, en ohemlig en. Det blir förståss sånt där hjärteknip i mig igen. Jag har på nått vis intalat mig att Lilleman inte vill ha mer kompiskontakt. Att han är nöjd med att leka själv. Det är ju dumt...självklart vill han ha en kompis!!!
Nu måsta jag läsa på om sociala berättelser så vi kan börja träna här hemma på socialt samspel! Undrar om man kan ringa hab om det...fast man inte vart i kontakt med dem förut....
Måste vara lägga till vilken söt slutsats han själv just kom fram till...
- Man kan ju kanske vara snäll och trevlig nångång i ettan istället.
torsdag 5 mars 2009
Bokstäver
De kallas bokstavsdiagnoser...jag förstår varför. Namnen är hyfsat kompexa ibland...men alla dessa förkortningar, jag blandar ihop dem! Jag behöver göra en lista! Varsågod att rätta eventuella fel.
*AS - Aspergers syndrom
*TS - Tourettes syndrom
*NPF - Neuropsykiatriska funktionshinder
*NT - Neurotypisk (tror det betyder vi "vanliga")
*ADHD - Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder
*ADD - Attention-Deficit Disorder
*DAMP - Deficits in Attention, Motor control and Perception (ska tydligen inte användas längre)
Utöver detta förkortas allt runt om kring med! Det är EVK (elevvårdskonferens) och HAB (habiliteringen) och BUP ( barn- och ungdomspsykiatri).
Det här visade sig vara en användbar länk i sammanhanget.
*AS - Aspergers syndrom
*TS - Tourettes syndrom
*NPF - Neuropsykiatriska funktionshinder
*NT - Neurotypisk (tror det betyder vi "vanliga")
*ADHD - Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder
*ADD - Attention-Deficit Disorder
*DAMP - Deficits in Attention, Motor control and Perception (ska tydligen inte användas längre)
Utöver detta förkortas allt runt om kring med! Det är EVK (elevvårdskonferens) och HAB (habiliteringen) och BUP ( barn- och ungdomspsykiatri).
Det här visade sig vara en användbar länk i sammanhanget.
Ur eget perspektiv
Ni vet vad gulligt det är när man får höra saker sägas av barn, ur barnamun, brukar man säga. Nu ska ni få två från Lilleman som fick mig full i skratt.
Igår på väg hem från skolan. Jag har en kasse i handen och Lilleman håller mig i den andra. Han vet att jag vart nere på stan större delen av dagen innan hämtning.
L - Var är Hunden?
A - Han är hos hundvakten.
L - Vilken tur!
A - Ja...annars hade han nog vart ledsen nu. (det var för lång tid för honom att vara själv).
L - Det är så svårt att hålla din hand om du skulle haft ett koppel där....
*fniss* Oj vad han brydde sig om hunden...
I morse:
L - Tror du frökens barn är sjuk idag med?
A - Vet inte, pratade ni om det igår?
L - Ja, hen var jättesjuk!
A - Oj, hur känns det då?
L - Tråkigt.
A - Medellidsam tystnad.
L - Jag vill att fröken kommer tillbaka!
Ja...sötnosen står sig själv närmast, helt klart. Dessutom märks det att jag hela tiden fiskar efter tecken på att Lilleman känner medlidande och/eller uttrycker den...men det verkar inte precis vanligt förekommande.
Igår på väg hem från skolan. Jag har en kasse i handen och Lilleman håller mig i den andra. Han vet att jag vart nere på stan större delen av dagen innan hämtning.
L - Var är Hunden?
A - Han är hos hundvakten.
L - Vilken tur!
A - Ja...annars hade han nog vart ledsen nu. (det var för lång tid för honom att vara själv).
L - Det är så svårt att hålla din hand om du skulle haft ett koppel där....
*fniss* Oj vad han brydde sig om hunden...
I morse:
L - Tror du frökens barn är sjuk idag med?
A - Vet inte, pratade ni om det igår?
L - Ja, hen var jättesjuk!
A - Oj, hur känns det då?
L - Tråkigt.
A - Medellidsam tystnad.
L - Jag vill att fröken kommer tillbaka!
Ja...sötnosen står sig själv närmast, helt klart. Dessutom märks det att jag hela tiden fiskar efter tecken på att Lilleman känner medlidande och/eller uttrycker den...men det verkar inte precis vanligt förekommande.
onsdag 4 mars 2009
Utredning - för vem?
En fråga jag ibland möts av, och som jag även ibland ställer mig själv, är varför man dragit igång detta, och för vems skull. Så nu tänkte jag laborera lite runt det....
För det första så tänkte jag som så att psykologer, personal på hab osv borde veta ganska mycket mer om detta än vad jag gör. Lite naivt kanske, men även skolpersonalen borde ha mer erfarenhet. Så jag vänder mig till proffsen för att få deras åsikt om Lilleman. Utifrån den kan jag sen agera åt vilket håll jag finner bäst.
Kommer de fram till att Lilleman är en helt normal unge utan några störningar så är det värsta som hänt att jag klassas som en hysterisk diagnoskåt förälder. I can take it.
Kommer de fram till att Lilleman har problem så är det ju superbra att få ta tag i det tidigt, innen de växer sig stora! Båda han och vi hinner landa i det innan "de förskräckliga tonåren"! Hört talas om dem?
Skulle de ställa en enligt mig helt felaktig diagnos så tror jag att man kan avstå från att den sätts...men än så länge måste jag säga att jag liter på proffsen.
För det första så tänkte jag som så att psykologer, personal på hab osv borde veta ganska mycket mer om detta än vad jag gör. Lite naivt kanske, men även skolpersonalen borde ha mer erfarenhet. Så jag vänder mig till proffsen för att få deras åsikt om Lilleman. Utifrån den kan jag sen agera åt vilket håll jag finner bäst.
Kommer de fram till att Lilleman är en helt normal unge utan några störningar så är det värsta som hänt att jag klassas som en hysterisk diagnoskåt förälder. I can take it.
Kommer de fram till att Lilleman har problem så är det ju superbra att få ta tag i det tidigt, innen de växer sig stora! Båda han och vi hinner landa i det innan "de förskräckliga tonåren"! Hört talas om dem?
Skulle de ställa en enligt mig helt felaktig diagnos så tror jag att man kan avstå från att den sätts...men än så länge måste jag säga att jag liter på proffsen.
tisdag 3 mars 2009
Puh!
Nu har jag oroat mig halva dagen i onödan. När Lilleman hämtades efter skolan idag var han nöjd och glad och berättade nöjt att han inte hade haft nått jobb idag. Inte som han tyckte iaf. Pratade med en lärare som haft klassen efter kl 9 idag och allt hade gått bra, fast hon hade märkt att han inte gärna jobbar på arbetspassen.
Får fråga mer en annan gång hur de kan få honom att gilla det mer. Men skönt att han inte gått omkring olycklig idag i alla fall.
Får fråga mer en annan gång hur de kan få honom att gilla det mer. Men skönt att han inte gått omkring olycklig idag i alla fall.
Lämningen
Åh...jag blir så frustrerad. Pappamannen ringde från skolan och det var inte lättlämnat idag precis. Lilleman hade bankat på hans händer hela vägen dit och väl där klädde Lilleman på sig lika kvickt som han blev avklädd. Jag fick prata med honom på telefonen...min älskling! Han ville verkligen inte gå in. Jag lovade iaf att hämta honom tidigare.
Tyvärr var det vikarie idag av alla dagar och när Pappamannen till sist bar in Lilleman i klassrummet föreslog hon glatt att han kunde ju "leka med de andra pojkarna". Suck...varför utgå från det? De har aldrig velat leka med honom och han sällan med dem. Lilleman gick åt andra hållet. Man blir faktiskt orolig. Har det hänt nått...eller har han bara fått nog?
Tyvärr var det vikarie idag av alla dagar och när Pappamannen till sist bar in Lilleman i klassrummet föreslog hon glatt att han kunde ju "leka med de andra pojkarna". Suck...varför utgå från det? De har aldrig velat leka med honom och han sällan med dem. Lilleman gick åt andra hållet. Man blir faktiskt orolig. Har det hänt nått...eller har han bara fått nog?
Hatar skolan
Det är inte jag som hatar skolan...nä...det var Lilleman som idag deklarerade detta starkare än vanligt. Det brukar hävdas varje morgon...att han hatar skolan, tänker aldrig mer gå dit, hatar att jobba. Men det brukar gå att få iväg honom ändå. Men idag var han mycket envis och för första gången på länge fick pappamannen faktiskt bära iväg honom genom dörren.
Det är verkligen nått som skär i mammahjärtat att höra. Att han hatar stället där han tvunget kommer få tillbringa ytterliga 9-12 år.
Självklart försöker jag luska ut vad det är som han hatar och hur vi ska få honom att trivas mer. Men han är inte så informativ. Säger bara att han hatar att jobba, fritids är bättre för då slipper man jobba. Så det är själva uppgifterna antar jag som tar emot. En gång sa han lite tystare att han hatar att alltid komma sist. Jag tror det är fri lek efter uppgifterna...så sitter han alltid sist kvar och de andra hinner leka förstår jag hans ovilja.
Jag har fått intrycket från Lillemans lärare dock att han inte klagar i skolan...men jag tror faktiskt han kämpar för att uppföra sig där, bygger upp frustration och sen släpper ut det hemma.
Jag har frågat om det är själva pennjobbet som är besvärligt, men får inget svar...han hatar bara ALLT. Ska ta upp detta mer på elevårdskonferensen...för lärarna ser så förvånade ut varje gång vi säger att han inte trivs, eller säger att han inte vill dit.
Undrar om det är en bra ide att vara med en dag i skolan eller om han kommer börja raljera som hemma då...
Det är verkligen nått som skär i mammahjärtat att höra. Att han hatar stället där han tvunget kommer få tillbringa ytterliga 9-12 år.
Självklart försöker jag luska ut vad det är som han hatar och hur vi ska få honom att trivas mer. Men han är inte så informativ. Säger bara att han hatar att jobba, fritids är bättre för då slipper man jobba. Så det är själva uppgifterna antar jag som tar emot. En gång sa han lite tystare att han hatar att alltid komma sist. Jag tror det är fri lek efter uppgifterna...så sitter han alltid sist kvar och de andra hinner leka förstår jag hans ovilja.
Jag har fått intrycket från Lillemans lärare dock att han inte klagar i skolan...men jag tror faktiskt han kämpar för att uppföra sig där, bygger upp frustration och sen släpper ut det hemma.
Jag har frågat om det är själva pennjobbet som är besvärligt, men får inget svar...han hatar bara ALLT. Ska ta upp detta mer på elevårdskonferensen...för lärarna ser så förvånade ut varje gång vi säger att han inte trivs, eller säger att han inte vill dit.
Undrar om det är en bra ide att vara med en dag i skolan eller om han kommer börja raljera som hemma då...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
