onsdag 4 mars 2009

Utredning - för vem?

En fråga jag ibland möts av, och som jag även ibland ställer mig själv, är varför man dragit igång detta, och för vems skull. Så nu tänkte jag laborera lite runt det....

För det första så tänkte jag som så att psykologer, personal på hab osv borde veta ganska mycket mer om detta än vad jag gör. Lite naivt kanske, men även skolpersonalen borde ha mer erfarenhet. Så jag vänder mig till proffsen för att få deras åsikt om Lilleman. Utifrån den kan jag sen agera åt vilket håll jag finner bäst.
Kommer de fram till att Lilleman är en helt normal unge utan några störningar så är det värsta som hänt att jag klassas som en hysterisk diagnoskåt förälder. I can take it.
Kommer de fram till att Lilleman har problem så är det ju superbra att få ta tag i det tidigt, innen de växer sig stora! Båda han och vi hinner landa i det innan "de förskräckliga tonåren"! Hört talas om dem?
Skulle de ställa en enligt mig helt felaktig diagnos så tror jag att man kan avstå från att den sätts...men än så länge måste jag säga att jag liter på proffsen.

3 kommentarer:

  1. Jag vill inte ta bort din tilltro till "proffsen", men vi är alltför många som har en helt annan uppfattning om bup än att de är proffs. Tyvärr.

    Vi hade turen att ha en vettig läkare som vi känt under många år och som tog oss vidare till ett RIKTIGT proffs - en specialistläkare på området och där fick vi ett klart och tydligt svar. Utan vår egen läkare och utan specialistläkaren kunde vi lika gärna varit utan diagnos och utan hjälp och istället landat i bups sandlådelek under överinseende av en kurator *ryser* och hur mycket hade det hjälpt oss och Lilla?

    Jag hoppas att ni möter kompentent personal på vägen, att du utrustar dig med långt tålamod och ett sjuhelsikes jäklaranamma, att du inte låter någon vifta bort dina tankar och funderingar. Och känner du att det går fel någonstans – ifrågasätt!

    SvaraRadera
  2. Jo, jag vet ju...har läst din och andras historier. Dock verkar det ju inte som bup är inblandad här i min stad...och det verkar i alla fall "på pappret" vara en utredningsvänlig inställning.
    Sen känns det skönt att ha er erfarna att fråga om det jävlas med...som redan vet hur det kan bli. Superbra att ni fick komma till specialistläkaren och fick rätt diagnos!

    SvaraRadera
  3. Jag håller alla tummar jag har för er! =)

    SvaraRadera