Just nu hände något märkligt. Eller inte märkligt kanske, men det har inte hänt just med Lilleman förut. Vi hade ett förtroligt samtal om kompisar. Han lyssnad. Han pratade! Han uttryckte för första gången att han ville ha en kompis!
Tydligen är det något som heter kompisveckan denna vecka i skolan. I Lillemans klass har de ordnat det så att alla har en hemlig kompis man ska uppmärksamma lite extra i hemlighet. Idag är det sista dagen och Lilleman ville ha hjälp av mig. Han har inte vågat göra nått för sin hemliga kompis. Dels vet han inte rent konkret vad man kan göra och dels är han rädd för att röja sig...för regeln var ju att vara hemlig. Lilleman är ganska noga med regler i skolan tror jag. Tyvärr är det ju lite sent, idag kommer man avslöja kompisarna och jag misstänker starkt att de ska redovisa på nått sätt vad de gjort för hemliga saker. Detta kommer bli jobbigt för Lilleman gissar jag tyvärr.
Han sa nu på morgonen att han önskar att han hade en bättre kompis, en ohemlig en. Det blir förståss sånt där hjärteknip i mig igen. Jag har på nått vis intalat mig att Lilleman inte vill ha mer kompiskontakt. Att han är nöjd med att leka själv. Det är ju dumt...självklart vill han ha en kompis!!!
Nu måsta jag läsa på om sociala berättelser så vi kan börja träna här hemma på socialt samspel! Undrar om man kan ringa hab om det...fast man inte vart i kontakt med dem förut....
Måste vara lägga till vilken söt slutsats han själv just kom fram till...
- Man kan ju kanske vara snäll och trevlig nångång i ettan istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack för kommentaren på min blogg! Har kikat in hos dig idag, vad fint du skriver!! Känner igen mig i mycket, för att inte säga alltihop! "Aspie"-ungar är ju inte lika varandra alls fast de har samma diagnos men vi föräldrar och anhöriga känner på samma sätt. Glädje, förtvivlan, hopplöshet, envishet.....
SvaraRaderaDet var en svår uppgift de haft i skolan med hemlig kompis. Det har mina barn också haft men för Store Bror VAR det jobbigt. Fast han löste det suveränt tycker jag med slutsatsen = ingenting är försent! Ang förkortningar du skrev om igår, vi har en "egen" här hemma när det stormar som värst: NTV = "normal tills vidare".... Man FÅR skoja, det blir liksom lite lättare då!
NTV...haha! Vet inte om vi kan använda den här hemma...vi har ju inga diagnoser...men normala vette tusan om vi är..;)
SvaraRadera