Hatar skolan

Det är inte jag som hatar skolan...nä...det var Lilleman som idag deklarerade detta starkare än vanligt. Det brukar hävdas varje morgon...att han hatar skolan, tänker aldrig mer gå dit, hatar att jobba. Men det brukar gå att få iväg honom ändå. Men idag var han mycket envis och för första gången på länge fick pappamannen faktiskt bära iväg honom genom dörren.
Det är verkligen nått som skär i mammahjärtat att höra. Att han hatar stället där han tvunget kommer få tillbringa ytterliga 9-12 år.
Självklart försöker jag luska ut vad det är som han hatar och hur vi ska få honom att trivas mer. Men han är inte så informativ. Säger bara att han hatar att jobba, fritids är bättre för då slipper man jobba. Så det är själva uppgifterna antar jag som tar emot. En gång sa han lite tystare att han hatar att alltid komma sist. Jag tror det är fri lek efter uppgifterna...så sitter han alltid sist kvar och de andra hinner leka förstår jag hans ovilja.
Jag har fått intrycket från Lillemans lärare dock att han inte klagar i skolan...men jag tror faktiskt han kämpar för att uppföra sig där, bygger upp frustration och sen släpper ut det hemma.
Jag har frågat om det är själva pennjobbet som är besvärligt, men får inget svar...han hatar bara ALLT. Ska ta upp detta mer på elevårdskonferensen...för lärarna ser så förvånade ut varje gång vi säger att han inte trivs, eller säger att han inte vill dit.
Undrar om det är en bra ide att vara med en dag i skolan eller om han kommer börja raljera som hemma då...