Veckan har vart långsamt uttröttande och frustrerande. Lilleman har inte haft några stora utbrott som han kan ha ibland...men han har nästan hela tiden vart på ett uruselt humör. Och är Lilleman på uselt hurmör så blir snart alla andra det med.
Att timme ut och timme in lyssna på hans skrikande gnäll och hans grova förolämpningar tar på krafterna. En normal unge hade jag kunnat "uppfostra" i sådana här lägen. Men erfarenheten säger mig att det är lönlöst med Lilleman. All form av diciplinära åtgärder gör allt mycket värre när han är så här.
Ingenting duger, allt är skit, han vill dö, vi ska dö. Han önskar han inte var född, det är djävlar och skit och hatar och allt annat kan kan komma på för att släppa ut sin frustration.
Det är tröttsamt. Jag har ett minfält i mitt hem. Jag blir less på att vakta varje ord, planera varje aktivitet så den kanske kanske kommer kunna genomföras utan utbrott.
Jag vet att han beteer sig så här för att han mår dåligt, men det gör det knappast bättre.
söndag 8 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är verkligen tröttsamt att hela tiden parera och vara på sin vakt. Och att höra sitt barn vräka ur sig hårda ord om död, djävlar och hat, är fruktansvärt jobbigt. Man VILL ju verkligen att de ska må bra, ända inifrån och ut! Känner så väl igen mig! Hoppas du får en stund av lugn då och då! Kram!
SvaraRadera