Ur eget perspektiv

Ni vet vad gulligt det är när man får höra saker sägas av barn, ur barnamun, brukar man säga. Nu ska ni få två från Lilleman som fick mig full i skratt.

Igår på väg hem från skolan. Jag har en kasse i handen och Lilleman håller mig i den andra. Han vet att jag vart nere på stan större delen av dagen innan hämtning.
L - Var är Hunden?
A - Han är hos hundvakten.
L - Vilken tur!
A - Ja...annars hade han nog vart ledsen nu. (det var för lång tid för honom att vara själv).
L - Det är så svårt att hålla din hand om du skulle haft ett koppel där....

*fniss* Oj vad han brydde sig om hunden...

I morse:
L - Tror du frökens barn är sjuk idag med?
A - Vet inte, pratade ni om det igår?
L - Ja, hen var jättesjuk!
A - Oj, hur känns det då?
L - Tråkigt.
A - Medellidsam tystnad.
L - Jag vill att fröken kommer tillbaka!

Ja...sötnosen står sig själv närmast, helt klart. Dessutom märks det att jag hela tiden fiskar efter tecken på att Lilleman känner medlidande och/eller uttrycker den...men det verkar inte precis vanligt förekommande.