Kompisar

Idag ska en klasskamrat följa med Lilleman hem efter skolan. Det har faktiskt hänt nu en 3-4 gånger denna termin att han haft play-dates. Det ger mig väldigt väldigt delade känslor.
Missförstå mig inte...det är verkligen en utveckling i positiv anda och det funkar överlag jättebra när de leker med. Jag vet inte om jag kan förklara...jag gör ett försök.
För det första är det aldrig något annat barn som tar insiativ att fråga om de ska leka, ingen har ringt oss. Lilleman är så modig! Han frågar alltid om jag kan ringa åt honom, men när jag säger nej och ger honom tips på vad han ska säga så ringer han själv. Han är den mest korrekta telefonpratare du kan tänka dig, han missar inget.
Ni skulle se honom.... När leka med kompis kommer på tal och när vi tar fram telefonnummret och när han ringer och efteråt så spricker han nästan av förväntan och glädje. Jag lovar...han skulle inte se lyckligare ut om han så fick fri speltid resten av livet!
Han skulle kunna mynta uttrycket sväva på rosa moln. Ögonen tindrar och han kommer hela tiden och dubbelkollar att han verkligen minns rätt...han skulle verkligen leka med den eller den imorgon. På kvällen kommer han upp flera gånger och säger samma sak. På natten vaknar han och är så spänd att han inte kan sova.
Första gången han skulle gå hem till någon (innan har de kommit hit), låg han i min säng redan kl 6 på morgonen och pratade om detta. Bland annat sa han:
-Mamma, minns du den där gången på dagis när jag gick hem till den där pojken?
Mammahjärtat kramades åt...stackars barn... men det är klart han minns när det var 3 år sedan sist.
Men det är just det...är det synd om honom? Eller ligger sorgen hos mig? Jag vet inte, och jag tänker inte fråga honom. Jag får bråttas med mina tankar och samtidigt fokusera på nutiden. Just nu blir han lycklig av att ha korta lekstunder med några grabbar från skolan och då ska jag tusan göra allt för att ordna fler sådana!
Men visst oroar jag mig för att han ska känna sig utanför när ingen frågar. Att de andra ska tycka han är udda och börja komma med ursäkter ( i bästa fall) eller elakheter (i värsta fall) nu när de börjar bli större.
Men det har inte hänt än faktiskt...och skulle det hände finns det inget i helvete jag kan göra åt det! Så fokus Alfa...fokus! Njut av det som går bra istället.