...ner som en pankaka!
Istället för att hämta två goa glada killar i skolan idag fick jag hämta en ensam Lilleman som med tårar i ögonen kämpade för att inte bryta ihop i skolan. Kompisen hade blivit sjuk idag! Vilken himla otur!
Sen svor han hela vägen hem och ville inte gå med mig. Sen sa han att han aldrig mer ville ha hem nån kompis. Så besviken....
Men han bröt inte ihop helt och han hade inte sönder nått. Han ville såklart inte lyssna på min logik när jag försökte förklara att sånt här händer ibland (för det hade ju aldrig hänt förut och då händer det ju inte alls ibland!) och att vi skulle ordna en ny lekdag senare. Och kläderna eller väskan blev inte precis upphängda hemma men faktiskt verkade det sen gå över.
Och med bara en gnutta tur ska kompisen vara frisk till kalaset på lördag!
onsdag 8 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ännu värre var det för en väninnas dotter - hennes planerade lekdejt blev inställd för att kompisen hade ångrat sig! Visst, man skall inte tvinga någon att leka om de inte vill, men jag tror inte att vare sig barnen eller föräldrarna förstår vilken smärta ett sådant beslut orsakar.
SvaraRadera