Då var det igång.....

Efter stor tvekan och hundra bedrövelser har jag nu satt igång maskineriet. Jag har pratat med skolpsykologen. Det gick lätt....jag ringde, fick en tid och hade sen ett möte där jag fick beskriva Lilleman och hans egenheter. Hon nickade på rätt ställen och antecknade lagom mycket och verkade inte alls tycka jag ver en hysterisk morsa.
Hon beskrev hur allt funkar vid sådana här tillfällen med alla turer hit och dit.
Först skulle hon prata med Lillemans fröken, sen skulle hon kalla till elevårdskonferans och efter det startar en basutredning. Sen slussas man vidare till nått som heter VITS och först efter man haft hjälp av dem blir det tal om remiss till Hab. och eventuell diagnosutredning. Pust!
Jag frågade vad hon trodde själv och hon sa att hon tyckte det skulle bli en basutredning helt klart.
Känslorna är blandade....det blir nog bra det här..det betyder ju inget än, men det är lika bra att ta det i hampan från start så att säga. Förnekelse gör ingen lycklig. Och är jag helt ute och cyklar så har vi bara slösat (ganska mycket) tid. Men det tror jag faktiskt inte....